det finns bara ett enda sätt att brinna upp.
det här är en sådan där kväll då det enda som riktigt hjälper är matt berningers dova röst och kitty som kuttrar som en duva ibland, fast hon egentligen är en katt.
jag har slängt saker i väggen och vänt upp och ner på min väska och låtit innehållet slå i golvet. jag har tuggat på mackor och svalt fast det känts lika segt och stort som en tennisboll. jag har lipat och skrattat om vartannat.
det är sådana här kvällar jag önskar att jag var på ett helt annat ställe och kände helt andra människor och att ex hade suddats ut och känslor hade bytts ut. blunda, öppna ögonen och bara inse att jag är någon annan.
inte för att jag inte trivs med mig, egentligen. det hade bara varit fint.
det är sådana här kvällar jag önskar att jag var på ett helt annat ställe och kände helt andra människor och att ex hade suddats ut och känslor hade bytts ut. blunda, öppna ögonen och bara inse att jag är någon annan.
inte för att jag inte trivs med mig, egentligen. det hade bara varit fint.
annars så sitter jag i min obäddade säng och bläddrar lite i bon.
imorgon ska jag på mitt sista besök i h-stad. det är nog bäst för ögonkliniken att detta är sista gången jag behöver återvända och att allting ska vara bra nu.
imorgon ska jag på mitt sista besök i h-stad. det är nog bäst för ögonkliniken att detta är sista gången jag behöver återvända och att allting ska vara bra nu.
rastlös. förvirrad. allmän obalans.
kram så länge.
kram så länge.
Kommentarer
Trackback
